Eftersom vi ska få staket så behöver det tas bort några buskar, mindre träd och annat som är i vägen. Jag började med att ta bort en STOR buske (som ett träd!) igår. Och naturligtvis kunde jag inte sova i natt.. Varför? Jo pga av fästingar.. Det är så att jag har en fobi för fästingar. Så fort jag har varit ute i naturen (i gräs, skogen eller liknande..) så tycker jag att det kryper på mig. Trots att jag duschade i går kväll så tyckte jag att det kröp små fästingar på mig. Javisst, jättelöjligt! Men eftersom jag delar med mig om andra saker i mitt liv så varför inte berätta detta  ..

Jag tror min "fästingfobi" började för några år sedan efter denna kantarellplockningstur. Efter en enormt lyckad kantarelljakt åkte vi till svärföräldrarna och Stefans mamma hittade en fästing i mitt hår! Sedan dess är jag paranoid!

(Ja man kan bli så här hysteriskt glad över kantareller!)

Nej nu ska jag göra lite nytta här hemma. Kalle sover och tvätten väntar på mig..

SötKalle plockar blommor:

Hej då!

Är så glad!! Kommunen ska bygga staket åt oss! Så kallat bostadsanpassningsbidrag för Hugos skull så att han inte sticker iväg i ett obevakat ögonblick. Känns så bra! Hade vi fått avslag i vår ansökan så hade vi naturligtvis fixat ett staket själva men slipper vi det så är vi glada! Vi har ju inte så mycket tid till att fixa med sådana saker (och inte kunskapen heller..). Nu dröjer det säkert några veckor innan det blir av men strunt samma, nu vet vi att det BLIR av   .

I går fick lilla Kalle ett getingstick i fingret. Han var på altanen och så hör jag ett illvrål!! Jag springer ut och ser en geting som kravlar sig iväg och Kalle som är jätteledsen. Blev så rädd.. Visste ju inte vart han hade blivit stucken. Men såg ganska snabbt att det var i fingret. Det svullnade upp och blev rött. Vi fick ut gadden och hade på salva. Det gick bra som tur var.

Vi är ute efter en ny bil.. Har kollat lite. Måste bara bestämma oss. Eller har vi gjort det? Ja förmodligen  .

Hej så länge!

Jag gillar ju lådor och askar av olika slag så idag när jag var på Ariannes så kunde jag inte motstå denna:

Fin va?

Och så några kort på barnen:

Kalle var jättenöjd när han snodde min morot   

Idag är det 6 år sedan Stefan friade till mig   . Drygt 2 år senare gifte vi oss. Grattis till oss!

Igår eftermiddag var jag ute och gick med Hugo ("grävskopejakt"..) och mitt i villaområdet ser vi en ÄLG!! Helt plötsligt är det en kille som reser sig från sin solstol och säger : åh jäklar en älg och så spanar han åt vårt håll!! Och då knakar det till bredvid oss och jag vänder mig om och ser då en älg i skogen bredvid oss. Ganska nära var det kan jag säga.. Älgen blir rädd och springer in mot skogen som tur var. Phu!

Idag är det äntligen fredag! Vi har inte bokat in något som vi "måste" göra. Skönt! Det blir väl fullt upp som vanligt men jag kan väl få hoppas på LITE lugn och ro i alla fall.. Eller kanske inte.. Men helgen kan väl bli bra i alla fall..?

Må gott!

Utan att gå in för detaljerat på mina drömmar så skriver jag lite kort:

Skulle vilja skriva en bok (har ideér.. men inte tid..)

Har en liten dröm om att öppna något eget typ presentaffär/inredningsaffär, barnklädesaffär eller café. (Jag vet, varierande saker men så är det..)

Och så drömmer jag om att bara få vara.. Andas.. i lugn och ro. Utan bekymmer eller oro inför framtiden. Att mina underbara barn har det bra och att jag och Stefan kan hitta tid till att få göra saker tillsammans (typ resa).

Och så alla tusen projekt som jag har på lur  . 

Jag betar av ett par rubriker av "listan":

Min största last måste var SOCKRET!! Jag har ett enormt sockerbehov som jag kämpar att bli av med. Om jag håller mig borta från socker ett par dagar så brukar jag få en himlans huvudvärk.. Inte bra! Alltså inte bra att socker kan ha den påverkan på kroppen (och humöret!). Lyckas jag klara några dagar utan socker så brukar huvudvärken ge sig och suget efter socker avta. MEN jag faller lätt dit igen om jag käkar något sött.

Och då är ju choklad det goaste jag vet  . I godisväg alltså.

I morse var Hugo till tandläkaren. Stefan var med honom och det gick väl bra.. Hugo gillar ju verkligen INTE tandläkare eller doktorer så vad jag förstod på Stefan så gick det ändå ganska bra.. Han blev väl arg i slutet men han var glad när han kom hem.

Det är en riktig så´n där "tölig" period nu. Eftersom det är svårt för mig att gå ut med båda barnen på eftermiddagarna så blir Hugo så uttråkad! Minst sagt!! Han kan verkligen inte låta Kalle vara i fred. Igår var han omöjlig. Jag tycker synd om honom också för han mår ju inte gott själv när han inte kan slappna av i Kalles närvaro. Ibland kan han ju det naturligtvis men inte nu..

Så igår när Stefan kom hem så åkte jag och Hugo till morfar en stund. Han blir som ett helt annat barn. Glad, go, "pratig", lugn och busig fast på ett härligt sätt. Min goa, underbara Hugo. Inte alltid så lätt med alla känslor! Vi hjälpte morfar att skruva ihop deras nya soffa. Jättefin! Sedan åkte vi och kollade på grävskopor. Det gillar Hugo  .

Snart vaknar nog Kalle, också en riktig goding. Söt, gosig, busig, glad och nöjd.

Jag kan tycka att livet är jobbigt och påfrestande ibland men jag är ändå så otroligt glad över mina pojkar - alla tre! De är bara så bäst!  

Hej då!

Som ni förstår så är Stefan och jag ganska lika när det gäller att dra igång projekt. Ofta kanske jag är den som startar en idé men jag får honom nästan alltid med mig. Typ tapetsera, måla möbler, göra om i trädgården eller köpa nya möbler..

Jag har funderat lite på det här i ett par dagar nu.. Ni som läser bloggen har ju förstått att det går i ett här hemma. Fullt upp med barnen hela tiden plus allt annat! När det är "jobbiga perioder" här hemma med mycket trots och bråk (från barnens sida.. jag och Stefan är ganska lugna    ) så handlar det ofta bara om att "överleva". Det låter tufft men jag kan känna så vissa perioder. Bara barnen har det bra så får jag och Stefan klara oss på något sätt.

I alla fall.. När det är "lugna perioder" (mer harmoni) så mår vi så gott! Men då ska ni veta, då drar mina hjärnceller igång och börjar fundera på nya projekt. Varför inte njuta av att det faktiskt är LITE lugnare än vanligt. Nej då ska det göras saker hela tiden! Ni skulle bara veta vad som rör sig i min hjärna   , jag har tusen ideér som jag vill förverkliga..

Måste lära mig att slappna av! Vad har hänt med mig? Jag som i grund och botten är ganska lat (ja tyvärr..) kan inte vila.

Ja i alla fall så rullar det på här hemma. Hugo är som vanligt väldigt mycket "på" Kalle. Extremt mycket. Det var så tydligt i helgen: Hugo var frustrerad och irriterad på Kalle samtidigt som han gillar Kalle och tycker om när Kalle skrattar åt saker som han gör. Det blir väldigt jobbigt för Hugo när han inte kan hantera sina känslor. När Kalle sov på förmiddagen och på eftermiddagen så blev Hugo som ett helt annat barn.. Lugn och go! Jag hoppas så innerligt att det kommer bli bättre med åren (förmodligen) och att Hugo lär sig att slappna av när Kalle är i närheten. De är ju så underbara båda barnen men det blir jobbigt att ha dem tillsammans. Men vi kämpar på!

Hej så länge!

Ps. Började ett nytt "projekt" i går.. Mer info någon annan dag, hihi..