I morse hade Hugo och jag morgonmys. Han är så mysig och rolig. Så här gick konversationen:

(Jag) - Hugo, jag älskar dig!

(Hugo) - Jag älskar.... sova!  (Följt av ett storgarv.)

Igår hade vi en liknande konversation:

(Jag)  - Hugo, jag älskar dig!

(Hugo) - Jag älskar.... mormor! (Följt av ett storgarv)

(Jag) - Hugo, jag älskar DIG!

(Hugo) - Jag älskar... filten!  (Följt av ett storgarv...)

Jag ger upp!!

Pappa Stefan kommer in konversationen:

(Stefan) - Hugo, jag älskar dig!

(Hugo) - Jag älskar... pappa!

Jaha.. där gick det lätt att få lite bekräftelse. Försöker jag för mycket tro?  

Hugo älskar bus i alla dess former.

Trevlig söndag!

Jag har, sedan i våras, varit helt besatt av tradera! Har du inte varit inne där och kollat så gör det!! Jag har fyndat så mycket saker, exempelvis snygga jeans (nya) för 49 kr inklusive frakt, klänningar, kläder till barnen etc. Idag vann jag budet på en toppenfin fleeceoverall till Kalle för 1 kr!! Ja du läste rätt, helt otroligt! Självklart kan man gå på endel nitar också.. tyvärr.. Men man lär sig.

Hugo och Stefan har varit hos farmor idag. Det roligaste med det besöket, enligt Hugo, är hennes katt och hennes fläkt  Hihi ja han vet att uppskatta saker den godingen.

Idag har Kalle provat på potatis och majspuré. Verkade gilla det. Men banangröt är favoriten.

God mat även idag hos Johanssons: Fläskfilé i sås av bl a fransk senap, champinjoner, grädde. Till det jasminris (även idag) och grönsaker.

Och självklart lördagsmys!

   Recept på hemmagjord thai "paneng":

Strimla kycklingfile. Stek i olivolja på medelvärme.

Koka jasminris.

Koka äggnudlar.

Strö mix "Paneng" från santa maria över kycklingen. Rör om.

Häll kokosmjölk över kycklingen. Rör om.

Blanda i sockerärtor och de kokta nudlarna.

Servera med jasminris och vitlöksbröd. Mumma!!

Jättegott och väldigt enkelt att göra. Inte fel med en Heineken till heller..

Snart väntar det obligatoriska fredagsmyset  . Hugo har redan tjuvstartat med "Drömmarnas trädgård" och chips. Goskillen!

Jag har planterat lite nya blommor, fint va?

Ikväll ska vi käka hemmagjord thai-mat. Kommer lägga ut recept här för det är så himlans gott.

   Kalle "pricken" Johansson

   Vår son, Hugo, föddes med Williams syndrom som är en kromosomavvikelse. Hugo är som många andra fyraåringar men det finns självklart det som skiljer honom från andra, som gör honom annorlunda..

Titeln på detta inlägg "Prins annorlunda" har jag snott från boken med samma namn. Den är skriven av Sören Olsson (författaren till bl a Sune-böckerna) och hans fru. Deras son har Downs syndrom och mycket av det som de skriver om i boken känner jag mig så väl igen i. Om du inte har läst den så gör det, den är toppenbra! Jag ska sno ytterligare en grej från boken som så bra beskriver hur det kändes när vi fick redan på att Hugo har WS.

"Vår resa skulle gå till Norge. Så var det tänkt. Många vänner hade varit i Norge och de rekommenderade det varmt. Efter en stunds funderande bestämde vi oss till slut, Norge fick det bli! Det verkade tryggt och säkert och vi bestämde oss för att åka dit.

Norge kändes bekant och i allt väsentligt påminde det om Sverige. Man kunde enkelt klara sig med att prata svenska, fast lite långsammare, och kulturen var inte särskilt främmande. Det skulle inte innebära några svårigheter att anpassa oss från det trygga och välbekanta i Sverige.

Därefter följde några månader av planering och förberedelser. Vi läste reseböcker, språklexikon och drömde om allt vi ville se och utforska när vi väl kom fram.

Förväntan var stor när det äntligen var dags att resa. Nio månaders längtan skulle äntligen resultera i en tämligen trygg och okomplicerad resa till Norge.

Döm av vår förvåning när dörrarna till flyget öppnades och det visade sig att vi hade landat i ett totalt främmande land..

Ungefär så skulle man kunna beskriva den stora förvåning, chock och omtumlande känsla när vi fick reda på att Hugo har WS.

Nu stod vi ett främmande land utan vare sig karta, lexikon eller guide. Vi hade ingen aning om vad som väntade i detta okända och skrämmande land. Ingenting påminde om vare sig Sverige eller det Norge som vi hade planerat att åka till. Med stapplande steg fick vi börja utforska detta nya och oupptäckta landskap.

Med tiden lärde vi oss att älska det annorlunda landet. Det blev som vårt andra hem. Och ofta kan vi tycka att det känns mer hemma där än i Sverige.

Ständigt dyker det upp nya sidor av detta annorlunda och spännande land. Det finns något kittlande i att inte veta vad som väntar bakom nästa hörn.

Men det är inte bara en skön och avkopplande resa. På grund av de kulturella skillnaderna tvingas vi leva i ständig ovisshet och utan kontroll. Det finns delar av detta land som vi fortfarande har svårt att acceptera och sluta fred med.. Det finns, som i alla länder, olika delar som man önskar skulle vara på ett annat sätt.

Men den dag vi lämnar jordelivet kan vi med glädje säga att vi har rest till ett främmande land. Det är inte alla som kan eller vågar det. Vi känner stolthet över det landet. Vi älskar det med alla sina fördela och brister."

Jag tycker att denna text så bra förklarar mina känslor. Det enda är väl att jag älskade Hugo från första stund, det behövde jag ingen tid på mig för.

Jag kommer emellanåt skriva mer om WS, hur vi har det här hemma i vårt hus. Min underbara familj och jag.

Har du någon fråga eller kommentar? Skriv gärna så att jag vet om det är någon som läser  

Jag gillar facebook. Där kan jag ha lite koll på vad mina nära vänner gör och på vad gamla vänner från typ skolan har för sig. Trevligt tycker jag. MEN det jag inte kan förstå är hur folk kan ha upp mot 1000 vänner eller fler!!? Jag har nog 85 eller nåt och det tycker jag är otroligt mycket.. egentligen. Jag skulle nog inte komma upp i tusen om jag så la till alla gamla klasskompisar och släktingar.. Eller jo det skulle jag; Daggert-släkten är ju STOR  . Haha!! Jaja bara en fundering från min sida. Dessa facebookvänner..

Ser nu att jag skrivit väldigt rörigt! Inga mellanrum, allt bara "ihopsmetat". Ska försöka bättra mig men glm inte att jag är nybörjare på detta  .

Herrejösses! Jag har efter en tids funderande bestämt mig för att blogga.. Men kommer någon att läsa, det är ju frågan?

Jag kommer att skriva om mitt liv (naturligtvis), om roliga händelser som jag varit med om, om min underbara familj som är min man Stefan och barnen Hugo och Kalle. Jag kommer att skriva om Hugo som föddes med Williams syndrom som är en kromosomavvikelse. Anledningen till det är att folk ofta inte vet vad Williams syndrom är (förkortas WS) och att de inte alltid förstår hur vårat liv ser ut.

Ja jag är nu hemma och är mammaledig. Kalle föddes den 16 juni. Alla säger att: passa på att njut nu när du är hemma.. Ja om det nu var så lätt.. Barnen har varit sjuka i omgångar med förkylningar och vattkoppor. Igår såg vi de första prickarna på Kalle så han slapp inte undan, stackars liten. Hugo har varit inne i en trotsperiod som heter duga! Allt är tvärtemot, upp på borden, försöka väcka Kalle när han sover etc. Och allt trots blandat med den otroliga charm som han har. De ögonen alltså! Såå fina och speciellt när det är bus i dem. Gladögon! Nej nu ska jag städa undan innan Kalle vaknar. Ha det gott!