När vi åkte till WS-mötet hade vi endel förväntningar och förhoppningar. Vi ville träffa och prata med andra föräldrar som har barn med WS. För det kan bli ensamt med alla funderingar inför framtiden så att få prata med andra föräldrar var viktigt för oss. Vi hade även en tanke om att Hugo kanske skulle hitta någon att få kontakt med. Han har svårt med det sociala samspelet så vi hade någon tanke om att det kanske skulle bli roligt för honom att träffa andra barn med WS.

Och vad händer? Jo när vi kommer dit så finns det en camping i närheten plus att det finns flera släpkärror som står utanför området på olika ställen. Hugo ÄLSKAR släpkärror men även husvagnar.. Så han var ju inte ett dugg intresserad av att träffa andra barn. Han ville stå där hela tiden. Då är det inte så lätt att skaffa nya kontakter eftersom deras barn inte var där. Vi delade naturligtvis upp oss jag och Stefan så jag pratade med många goa, snälla, förstående, roliga föräldrar och träffade många toppenbarn och ungdomar.

Vi försökte få med Hugo in där de flesta var men då blev han jättearg! Det var det jag menade med att det var den sämsta resan. En arg Hugo är inte roligt! Vi kände att "vad gör vi här"?

Men, vad var det som gick fel då..? Jo att jag och Stefan hade helt tokiga förhoppningar (nu menar jag inte att man inte ska ha förhoppningar) men vi fick ju ställa oss den frågan, vad gick fel? Hugo gjorde ju ingenting annorlunda mot vad han gör hemma, Hugo var Hugo hela tiden! Hans intressen är ju precis lika där som hemma, han reagerade på samma sätt där som hemma på motgångar och varför skulle hans sociala samspel bli bättre bara för att han träffade andra barn med WS..?

När vi satte oss ner och funderade på Hugos beteende och våra kraschade förhoppningar så insåg vi att det vi som hade för "fin" bild av hur det skulle bli på träffen. Som sagt, Hugo gjorde inget konstigt och annorlunda mot vad han skulle gjort hemma.

Vi är glada över att vi åkte dit. Vi lärde oss mycket och träffade många härliga människor! Vi kommer åka dit igen.

När det var dags för mat så åt man i en stor matsal. Hur gick det då..? Jo men toppenbra! DET trodde vi inte, att Hugo skulle orka sitta länge. Ena kvällen så var det "finmiddag" och vi satt i en timme och åt! Måste vara rekord för familjen Johansson   . Jättestolt över Hugo!

Hugo brister ju i det sociala sampelet med andra barn men det var många som var imponerade av att han var så duktig på A-Ö och att räkna. Det var något som många hade svårt med. Och det är ju så att det finns svagheter och det finns styrkor. Det gäller att lyfta fram styrkorna och göra dem synliga. Hugo är duktig på så mycket!

Hoppas inte detta inlägg blev lika luddigt som det förra.. Nu är klockan 06.13 och jag ska åka till jobbet. Ja jag har sovit dåligt i natt, det är därför jag är uppe och skriver..

Ha det gott!

Jag, Hugo och Stefan har ju varit borta hela helgen och oj vad det känns nu när man är tillbaks på jobbet! Trött, sliten och ont i axlarna.

Jag skulle kunna skriva så mycket om vår vistelse med WS-föreningen på Hjälmaregården. Har inte riktigt tid nu eftersom jag har rast på jobbet och den är inte så lång   . Men den var både den sämsta resan och en bra resa om jag uttrycker mig så. Jag lärde mig mycket om mina egna ideér och föreställningar och om hur dumt man tänker ibland. Jag är väldigt glad att vi var med på denna träff! Usch vad luddigt jag skriver.. Jag lovar att komma med förklaringar sedan!

Kalle hade i alla fall haft det jättebra hos mormor och morfar. Han ville inte alls kännas vid sin mamma och pappa när vi skulle hämta honom utan det var bara "moffa" som gällde. Härligt på något vis. Är väldigt glad över att min mamma och pappa ville passa honom hela helgen. Tack goa ni!

Nej nu väntar jobbet igen! Hej så länge!

Ps. Är otroligt stolt över mina fina söner! Glad över att få vara mamma till dem. (med tanke på att det var mors-dag igår)   

Upp som en sol, ner som en pannkaka!! Så är mitt liv ungefär.. Ena stunden superglad, andra stunden är det skitjobbigt. Men mitt liv går i ett ruskigt tempo! Vet ni vad jag önskar..? Att jag fick ha långtråkigt! Konstig önskan va?

Vi har köpt en cykelkärra. En sådan som barnen kan sitta i bredvid varandra och som man har bakom cykeln. Men det fiffiga är att det går att göra om till en "vanlig" vagn. Både Hugo och Kalle älskar denna. Och jag med! För mig är det underbart att bara få cykla, cykla, cykla... Det gäller att se möjligheterna i livet! Svårt men om lösningen är en cykelkärra så får det vara så  .

I morgon åker Hugo, jag och Stefan på äventyr! Vi ska till Hjälmaregården vid Läppe för att vara med på en träff (årsmöte) med Williams syndrom föreningen. Ska bli väldigt spännande! Så roligt att få träffa andra barn med WS och deras föräldrar. Vi har varit med en gång tidigare och då var Hugo 3 år. Nu är han ju 6 år så vi hoppas att även han tycker att det är kul.

Kalle ska vara hos mormor och morfar hela helgen då vi är borta. Känns lite "ledsamt" att vara utan min lillkille! Men han kommer ha det så bra! (Hoppas min pappa passar på att vattna vår nya gräsmatta och uteblommorna när de är här   ) 

Hej då!

Idag har det varit den "bästaste" av dagar  . Härligt väder, goa och harmoniska barn och trevligt besök. På förmiddagen tog jag och barnen en promenad. Skönt väder! Vid lunch kom Stefans kompis Mattias och hans barn och hälsade på. Trevligt!

Hugo längtade väldigt mycket efter sin mormor och morfar så efter att Kalle sovit klart tog vi en promenad bort till dem. Goa, pigga och glada barn hela tiden.

Senaste tiden har det varit mycket trotsande och testande vart gränserna går så en sådan här underbar dag var välbehövlig. Mer sådana tack!  

Lite bilder:

Barnen gillar att leka vid en förskola i närheten.

Ett fint hav av vitsippor:

Igår körde vi lite onsdagsmys. Himla gött!

I morgon ska jag jobba. Stefan och barnen är lediga   

Hej då!

Att vara stark är inte

att aldrig falla

att alltid veta

att alltid kunna

Att vara stark är inte

att alltid orka skratta

att hoppa högst

eller att vilja mest

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst

att komma längst

eller att alltid lyckas

Att vara stark är

att se livet som det är

att acceptera dess kraft

och ta del av den

Att falla till botten

att slå sig hårt

och alltid komma igen

Att vara stark

är att våga hoppas när ens tro är som svagast

Att vara stark

är att se ett ljus i mörkret

och att alltid kämpa för att nå dit.

Texten är snodd från en väns facebooks status, bra tycker jag

Vill tipsa om en dokumentär som går att se på Kunskapskanalen Play om Williams syndrom. Dokumentären har det fina namnet "De kärleksfulla". Helt klart värd att se och om du vill veta lite mer om Williams syndrom  . Stefan och jag såg den igår och efteråt hade vi en positiv känsla. Våran Hugo är verkligen en speciell kille, en stor gåva som vi fått och som ger oss så mycket kärlek. Jag gillar verkligen att man ser på dessa fina barn som en tillgång, att se det positiva som finns (för det är mycket kan jag lova!) och som titeln säger: de kärleksfulla. Fint tycker jag!

Över till annat. Har fått min andra stjärna på VV vilket innebär 6 kg. Jag är jättestolt och fortfarande motiverad så det är väl bara att köra på?

Ha det så bra!

Jo men då var magkatarren här igen då.. Har länge tyckt att jag lever ett liv med mycket stress men nu är det extremt.. Jobbar 100%, hämta mina trotsiga barn på förskolan, hem laga mat och samtidigt försöka hålla isär två busiga ungar, disk, tvätt, badning av barn etc.. Hugo har fått för sig att han är rädd för tvättmaskinen när den centrifugerar (eller vad det heter..) vilket innebär att vi tvättar på kvällen. Ibland är det så extremt att jag skyndar mig hem på min hslvtimmesrast och slänger in en tvätt om det är något som måste tvättas och bli torrt i tid.. Våra måltider är kaos! Barnen spelar upp varandra något så hejdlöst!! Håller på att bli knäpp.. Ja ni förstår ju att magkatarren kommer som ett brev på posten. Känner mig trött, ensam och värdelös. Sämsta mamman i hela världen. Men gud vad jag älskar mina barn! Hoppas verkligen att de vet det. Säger det nog till dem tusen ggr per dag. Jag vet att det blir bättre med tiden, gillar inte att klaga men som sagt, liiite jobbigt är det nu. Hej så länge!

Idag är jag hemma med Kalle som har feber, hostar och snorar. Nu sover han och jag har suttit ute i den sköna solen en stund.

Igår planterade jag lite blommar:

Måste få ta igen sig i solen en stund också..  

Några bilder från helgen:

Barnen har åkt i "Maxi-bilen" igen. Himla kul tycker de att det är   

Lite Kallebilder:

Skulle egentligen skriva mer men det blir en annan dag.. Bla om skolstart!

Ha en bra dag!