Jo men då var magkatarren här igen då.. Har länge tyckt att jag lever ett liv med mycket stress men nu är det extremt.. Jobbar 100%, hämta mina trotsiga barn på förskolan, hem laga mat och samtidigt försöka hålla isär två busiga ungar, disk, tvätt, badning av barn etc.. Hugo har fått för sig att han är rädd för tvättmaskinen när den centrifugerar (eller vad det heter..) vilket innebär att vi tvättar på kvällen. Ibland är det så extremt att jag skyndar mig hem på min hslvtimmesrast och slänger in en tvätt om det är något som måste tvättas och bli torrt i tid.. Våra måltider är kaos! Barnen spelar upp varandra något så hejdlöst!! Håller på att bli knäpp.. Ja ni förstår ju att magkatarren kommer som ett brev på posten. Känner mig trött, ensam och värdelös. Sämsta mamman i hela världen. Men gud vad jag älskar mina barn! Hoppas verkligen att de vet det. Säger det nog till dem tusen ggr per dag. Jag vet att det blir bättre med tiden, gillar inte att klaga men som sagt, liiite jobbigt är det nu. Hej så länge!