Kalle sover och äntligen kan jag andas ut en stund..
Denna morgon var INTE kul. Kalle smågnällig (trött) och Hugo som ville ha total uppmärksamhet. Sedan samma procedur som vanligt; klä på båda barnen vinterkläder (Hugo som håller balansen genom att hålla i mitt hår..), sedan ut med Hugo i bilen och sedan Kalle. Framme på förskolan bär jag Kalles tunga bilbarnstol och håller Hugo i handen annars sticker han åt ett annat håll. Väl inne på förskolan måste jag fortfarande hålla i Hugo för på nedervåningen finns småbarn och ja.. de kan ju vara lockande att knuffa.. Av med Hugos skor och sedan upp för trappan. Kunde ju vara lätt men icke! Hugo krånglar och vill kolla på alla de digitala fotoramar som finns. Han blir arg när han inte får det. Får kämpa med att få honom upp för trappan samtidigt som jag bär på den tunga bilbarnstolen. Väl där uppe så finns det också digitala fotoramar som han vill kolla på.. Av med overallen och försöker parera Hugos ilska. Jag är helt slut! Och gråtfärdig..
I bilen hem kommer tårarna.. Hur mycket ska man orka? Känner mig som en värdelös mamma som klagar på att det är jobbigt. Det viktigaste i livet för mig är att vara en BRA mamma för mina underbara barn, det är nr 1 i mitt liv men vad gör man när orken tar slut..?
Fia
22 november 2010 17:26
Åh gumman.. det lät som en jobbig morgon. :(
Har inget bra tips, vill inte skriva att "jag tänker på dig", (även om jag gör det och känner med dig som tusan när du skriver såhär).. som du har skrivit i ett tidigare blogginlägg, du behöver energi på annat sätt. Följ med mig ut till Skattkärr i morgon så ska du få kaffe, kaka och lite sällskap.. - om du orkar och känner för det.
Messar dig ikväll..
KRAM
Sara
22 november 2010 21:15
Åhh Annica. Förstår precis din känsla. Hade själv en rejäl fight med Mathilde nu ikväll. Det slutade med att jag lade ner henne i sängen och stängde dörren och gick ut.(Marcus var inte hemma) Hon fick ligga där och skrika ett bra tag och när Marcus kom hem och tog henne hade hon såna där "eftersnyftningar" i flera minuter. Jag grinade efteråt för att jag fick så dåligt samvete. Skulle nästan kunna väcka henne bara för att få krama henne.... Och jag har bara en.... Jag tycker du är grym =) och är helt säker på att du är en underbar mamma. Bara så du vet. Kraaam
annica johansson
23 november 2010 06:41
Tack Sara! Detta dåliga samvete är aldrig kul!
Man vill ju vara bäst..
Hoppas vi båda får en bra dag idag;)
Kramar!!
Helena
24 november 2010 07:40
Massa kramar till dig gumman!!
Om du följer med Fia till Skattkärr i morgon så finns det kaffe o kaka o massa kramar i väse oxå om ni orkar, jag är ledig o hemma:)) Ska baka lussebullar, så det finns tom nybakat åt er om ni kommer.
Kramis!!
Helena
24 november 2010 07:44
Och nu såg jag att det var på måndagen du skrev detta, min hjärna har inte börjat fungera än denna morgon..... såklart har du inte varit till dagis än i dag så det är ju inte i morgon Fia skulle till skattkärr... Men du får jättegärna komma o andas lite lantluft o få lussebullar i morgon (torsdag) när jag e ledig:))
annica johansson
24 november 2010 09:37
Kanske kunde komma förbi en sväng på fm om jag hinner..Men inga lussebullar! Tyvärr..
Jag hör av mig!
Kram kram