Mina föräldrar.. Monica och Bosse.. Det sägs att man inte väljer sina föräldrar och då används det ofta i en negativ ton men inte i detta fall. Jag kunde inte önska mig bättre föräldrar.

Här kommer en kort presentation av dem och några minnen.

Som jag har skrivit om tidigare så var uppväxten lugn och harmonisk. Mamma och pappa ställde alltid upp för mig och brorsan. Eftersom brorsan spelade hockey så var pappa aktiv i föreningen och det tog ju endel tid. Jag gillade hästar och med en mamma som är hästrädd (och en pappa som var i ishallen) så fanns det inte så mycket hjälp att få där, hihi! MEN tro inte att hon inte försökte. När jag var liten skulle vi fixa i ordning hästarna och jag nådde inte upp för att borsta manen. Mamma skulle vara snäll och lyfta upp mig men så råkade hästen röra sig och hon blev livrädd och ställde snabbt ner mig och ställde sig själv på tryggt avstånd från hästen  . Så nog försökte hon..

Ett minne som jag har är när jag och ett par kompisar skulle på ridläger utanför Stockholm. Mamma och pappa skulle skjutsa oss dit. Någon gång under resan började pappa sjunga högt i bilen (något som han aldrig gör!) Jäklar vad jag tyckte att det var pinsamt! Haha! Kompisarna skrattade men jag ville bara dööö..

De är även toppen som mormor och morfar. Alltid glada när barnbarnen kommer på besök. Och all hjälp som vi får (framförallt från underbara mamma) är ovärderlig! Hugo vill alltid till mormor och morfar och det är väl ett bra betyg?

Pappa var sportig när han var yngre. Har cyklat Vätternrundan och sprungit en hel del olika lopp. Nu blir det mest sport på tv:n.

Mamma lagar den godaste maten. Försöker bli som hon på det området..